Tre vägar till en socialt hållbar stadsplanering

Kommuner har stora möjligheter att påverka stadsutvecklingsprojekt i en hållbar riktning. Här listar Magnus Schön, hållbarhetsansvaring på Kod Arkitekter, tre styrmedel att inspireras av i stadsplaneringen.

Kommuner kan genom bland annat det kommunala planmonopolet och markinnehavet spela flera viktiga roller i utvecklingen av ett mer socialt hållbart boende och strävan mot Agenda 2030. Uppgiften är att samordna aktörer och lokala projekt samt använda de styrmedel som finns för att implementera de globala målen. Enligt Plan- och bygglagen ska planläggning göras med hänsyn till natur och kulturvärden, miljö och klimataspekter. Den ska främja en, från social synpunkt, god livsmiljö som är tillgänglig och användbar för alla samhällsgrupper.

– Det är kommuners skyldighet att planera för en ökad social och ekologisk hållbarhet. De har också stora möjligheter att göra detta, genom att ställa krav i tidiga skeden, säger Magnus Schön, hållbarhetsansvarig på Kod Arkitekter.

Här är Magnus tre tips till kommuner som vill arbeta med social hållbarhet i stadsplaneringen:

1. Ställ krav på social hållbarhet i markanvisningar
Kommuner kan vid markanvisning ställa särskilda krav på exploatören vilket kan utnyttjas till att stärka socialt kapital och ekologisk hållbarhet. För att nå de globala målen bör en exploatörs vilja att arbeta mot agenda 2030 väga tyngre än markpris. Vissa kommuner jobbar med att sälja marken till fast pris vilket leder till att man kan göra en bedömning enbart på kvalitet och hållbarhetsnivå och inte sälja till högstbjudande. Detta kan skapa större motivation och vilja att genomföra förslag som tydligt förbättrar både social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet i området. Särskilda krav för markanvisning skulle kunna vara att utforma bostäder som främjar delning och gemenskap, att samarbeta med andra exploatörer kring gemensamma uterum och parker i området eller att ha plats för gemensamma lokaler.

2. Tydliggör detaljplaners syfte att främja social hållbarhet
Genom att utforma detaljplanen för att främja social hållbarhet ökar möjligheten att utveckla fler boenden med mer delade funktioner. Genom att man tydliggör detaljplanens syfte om ökat socialt kapital, flexibilitet och ekologisk hållbarhet kan planbeskrivningen visa vilka värden detaljplanen ska bidra med. Översiktsplanen, budgetmål och andra styrande dokument är vägvisande för detaljplanens framtagande och kan ge stöd för syfte och planbestämmelser. Dessa behöver således vara vägledande i implementeringen av de globala målen.

Med stöd i detaljplanens syfte kan skarpa bestämmelser föras in i plankartan. Bestämmelserna följs sedan upp i samband med att bygglov beviljas. Exempel på bestämmelser kan vara att botten-/takvåning ska vara tillgänglig för kvartersgemensamma funktioner. En annan möjlighet är att ange ett elasticitetstal, att en viss andel av den samlade ytan ska vara tillgänglig för gemensamma funktioner och en begränsning av vilken andel som får användas för privata bostäder.

3. Skapa förutsättningar för samarbeten över fastighetsgränser
Det finns olika sätt att främja gemenskap mellan fastigheter i ett område. För bostadsrätter finns möjligheten att i planprocessen säkerställa att ytor eller funktioner som är tänkta att brukas gemensamt utförs som gemensamhetsanläggningar. En gemensamhetsanläggning bildas vid en lantmäteriförrättning och är gemensam för flera fastigheter.

När park- eller naturområdet även brukas av hyresgäster kan ett brukaravtal med kommunen vara en möjlighet för samförvaltning av de boende. Det innebär att kommunen äger marken men att brukarna sköter den vilket leder till att marken sköts i större utsträckning och att medborgarna kan vara med och påverka. Denna möjlighet är något som kommuner borde kunna dra nytta av och marknadsföra mot de boende. Det kan leda till ökat engagemang, gemenskap och mer utvecklade grönområden där de boende trivs och kan känna ägandeskap.