Delningsbostäder Högbergsgatan

Delningsboende som trygghet och möjlighet

Fastigheten på Högbergsgatan 51 byggdes år 1900 och har under en tid varit i behov av upprustning och renovering. Stockholms Stadsmission som har ägt fastigheten, har här i närmare 25 år drivit olika typer av verksamheter riktade till människor i hemlöshet och nöd. Målet nu med ombyggnationen har varit att utforma lokaler som möter hela spektrumet av hemlöshet, där större delen av huset utvecklas till permanenta bostäder för människor i strukturell hemlöshet.

Utifrån Kods tidigare forskning och utveckling av delningsbostäder, har vi tillsammans med Stockholms Stadsmission nu utvecklat en palett av nya boendelösningar på de fem bostadsplanen. Tanken är att genom ett boende med mindre privata utrymmen och mer delad yta, skapa både bättre ekonomiska möjligheter och möjlig social trygghet för de som behöver det mest. Här finns utrymme för allt från singelhushåll till större barnfamiljer, med egna privata vrån och gemensamma ytor för en delad vardag.

Processen som lett fram till utformning har på många sätt varit unik för utveckling av bostäder. Där konventionen är att utgå från givna mallar och standarder, har vi i det här projektet börjat med att utforska och utmana bostadens olika funktioner. Vilka behöver bo här allra mest? Hur ser deras olika vardagsbehov ut? Vad vill man göra på de privata ytorna? Vad vill man göra på de våningsgemensamma ytorna? Hur utformas de olika funktionerna bäst för att stödja livet i delningsboendet?

Utifrån detta har bostadsmiljön fått ta form ner i detalj. I allt ifrån storlekar på lägenheter och antal rum att stänga om sig i, till hur ett delningskök utformas, var skorna ska åka av för att skapa hemma-känsla eller hur barnen bäst kan sköta mellis en tisdag eftermiddag.

Boende i småskalig gemenskap

Husets fem bostadsvåningar är utformade med variation för att skapa en bredd av boendelösningar som kan passa olika typer av önskemål, livssituationer och hushållsstorlekar. Gemensamt är dock att delning av ytor sker i en småskalig gemenskap. Här har man mindre privata ytor som kompletteras med större kök, hall, matrum och samvaro med grannar på samma våningsplan.

Visionen för projektet har varit att skapa plats för en ”liten by” att ta form kring de delade ytorna. En trygg, småskalig sfär där människor av olika åldrar och hushållsstorlekar förutsättningslöst kan mötas i vardagen. Viktigt har därför varit att skapa bostäder med olika storlekar och utformningar, så att det kan finnas möjlighet för en social blandning i huset och på våningsplanen. Exempelvis finns här plats för allt från två hushåll som delar på 100 m², till trebarnsfamiljen på 54 m² som delar vardag med pensionären på 15 m².

En ny typ av boende kräver nya svar

Projektet undersöker ett nytt och oprövat bostadskoncept där individuella lägenheter är mindre till förmån för större gemensamma ytor. En central del av arbetet har därför varit att utforska och hitta nya lösningar inom rådande praxis och regelverk. Det har inneburit att ställa frågor som: Hur litet kan det egna köket vara om det finns tillgång till ett större gemensamt? Hur många gäster behöver få plats vid det privata matbordet om det även finns ett delat matrum? Hur kan brandregler hanteras så att den gemensamma hallen blir en naturlig del av hemmet snarare än en anonym trapphuskorridor?

Genom att konkret visa på lösningar skapas möjligheter att bana väg för alternativa boendeformer och nya möjligheter på bostadsmarknaden. Projektet syftar också till att utforska delningsboendet som typologi, där utformningen av gemensamma ytor spelar en avgörande roll. Det handlar exempelvis om hur en hall kan stärka känslan av samhörighet, hur ett våtrum behöver utformas för att fungera i delat bruk, eller hur ett kök kan utformas för att både möjliggöra separat användning och fungera för en större gemenskap.