Dragningslistan är ett kommande flerbostadshus i Hägersten som förhåller sig varsamt till områdets arkitektur och platsens specifika förutsättningar. Tillsammans med intilliggande bebyggelse bildar den nya byggnaden en ny ensemble.
Uppdrag
Underlag till detaljplan, Flerfamiljshus, bostadsgård och parkstråk
Plats
Hägerstensåsen, Stockholm
Beställare
FFAB och Stockholms Stad
Storlek
Ca 3000 m2 BTA
Status
Antagen detaljplan
Kontaktperson
Magnus Schön, Åsa Kallstenius
Hur utformar man ett nytt flerbostadshus mitt i Hägerstensåsens 40-talsidyll? Förhållandet till områdets arkitektoniska identitet var såklart en av de viktigaste utmaningarna i det här projektet, som inleddes med en noggrann stadsbildsanalys. Analysen gick ut på att åskådliggöra Hägerstensåsens ”Genius loci” – dess själ, genom att använda metoder utvecklade av den norske arkitekten Christian Norberg-Schulz. Platsens lokalisering, rumsliga sammansättning och kännetecknande arkitektoniska uttryck analyserades och platsens identitet och atmosfär definierades. Identiteten användes sedan i arbetet med Dragningslistans utformning.
En hybrid av befintliga typologier
Den nya byggnaden förhåller sig till både punkthus och lamellhus och skapar en hybrid av de två typologierna. Den högre delen knyter an till takfotshöjden på punkthuset intill medan den lägre delen har samma våningsantal som lamellhusen närmast. Den nya bygganden är placerad så att den stärker gaturummet mot Sparbanksvägen och bidrar med nya entréer och en möjlig lokal. Byggnaden ligger i samma riktning som övrig bebyggelse längs gatan och är aningen tillbakadragen för att ge plats åt träd som fördröjer dagvatten. Gatuplanet ligger i souterräng och ett terrassbjälklag på första våningsplanet möter slänten i väster och fungerar som gård. En befintlig allmän gång- och cykelbana på tomten bevaras men dras delvis om.
Fasadutsnitt
Vokalissan i ensemblen
Dragningslistans gestaltning är driven av en hög ambition att förstärka platsens identitet och komplettera ensemblen av byggnader. Därför har formelement, färg, material och texturer hämtats in från omgivningen och samlats till en harmonisk helhet i den nya byggnaden. Som en metafor kan man likna bebyggelsen på platsen vid en jazzensemble, där de befintliga byggnaderna är musikerna. Den nya byggnaden blir då ensemblens saknade vokalissa som står längst fram i rampljuset och gör ensemblen komplett.
